Äntligen!
Så. Igår fick jag alltså träffa chefen för den vuxna ätstörningsavdelningen som jag går på. Alltså, jag säger bara... vilken jäkla stjärna. Ser ut som en virrig professor men är så jädra rapp i käften. På en enda timme lyckades han ge mig mer stöd och självförtoende än vad skitkärringen lyckades med under alla veckor. I bland bara ... funkar det. Jag hoppas hoppas att jag kanske kan få träffa honom istället för att han diagnostiserar vem jag bäst skulle passa på hans avdelning. Jag ska träffa honom nästa vecka igen, då vet jag förhoppningsvis mer.
Han gav för övrigt grönt kort för att träna upp till fyra dagar i veckan om jag ville, bara jag åt som folk, dvs 1) regelbundet, 2) med en bra sammansättning och 3) rätt mängder.
1) Regelbundet vet jag väl inte. Alltså jag äter ju regelbundet på så sätt att jag har ungefär samma avstånd mellan måltiderna varje dag med start med frukost, men jag kliver upp så olika tider så ibland kan middagen bli klockan fyra och ibland sju, beroende på när jag klev upp i morse. Något att jobba på.
2) Sammansättningen kommer att bli bättre ju mer jag tränar på att inte vara vegetarian, det har ju varit väl mycket kolhydrater annars. I går åt jag falukorv och makaroner, herre min jeeeee vad gott det var!
3) Rätt mängder.... Mm, här är det ju tufft alltså. Jag tycker ju att matschemats mängder ibland är absurda. Jag skulle vilja träffa en dietist som bara kunde förklara att summa summarum så blir det lagom. Jag påförde det önskemålet igår men han viftade bort det. Jag ska ta upp det igen till veckan.
Så, jag har lite att jobba med vad det gäller mina fysiologiska anledningar till överätning. Han menade att får man ordning på det tre ovannämnda punkterna så kan man bortse från de fysiologiska anledningarna och istället fokusera på de mentala bitarna, och här kände jag verkligen att han förstod vad jag menade. Jag förklarade om mitt kompensatoriska ätande och jag såg att han tog mig på allvar. Bra! Jag behöver jobba på båda delarna, men jag behöver mer hjälp och stöd vad det gäller de mentala bitarna. Det andra har så tydliga regler att hålla sig till, så det ger sig nog med lite övning.
Jag känner mig peppad och inspirerad för första gången på länge. Jag känner mig otroligt tacksam.
Han gav för övrigt grönt kort för att träna upp till fyra dagar i veckan om jag ville, bara jag åt som folk, dvs 1) regelbundet, 2) med en bra sammansättning och 3) rätt mängder.
1) Regelbundet vet jag väl inte. Alltså jag äter ju regelbundet på så sätt att jag har ungefär samma avstånd mellan måltiderna varje dag med start med frukost, men jag kliver upp så olika tider så ibland kan middagen bli klockan fyra och ibland sju, beroende på när jag klev upp i morse. Något att jobba på.
2) Sammansättningen kommer att bli bättre ju mer jag tränar på att inte vara vegetarian, det har ju varit väl mycket kolhydrater annars. I går åt jag falukorv och makaroner, herre min jeeeee vad gott det var!
3) Rätt mängder.... Mm, här är det ju tufft alltså. Jag tycker ju att matschemats mängder ibland är absurda. Jag skulle vilja träffa en dietist som bara kunde förklara att summa summarum så blir det lagom. Jag påförde det önskemålet igår men han viftade bort det. Jag ska ta upp det igen till veckan.
Så, jag har lite att jobba med vad det gäller mina fysiologiska anledningar till överätning. Han menade att får man ordning på det tre ovannämnda punkterna så kan man bortse från de fysiologiska anledningarna och istället fokusera på de mentala bitarna, och här kände jag verkligen att han förstod vad jag menade. Jag förklarade om mitt kompensatoriska ätande och jag såg att han tog mig på allvar. Bra! Jag behöver jobba på båda delarna, men jag behöver mer hjälp och stöd vad det gäller de mentala bitarna. Det andra har så tydliga regler att hålla sig till, så det ger sig nog med lite övning.
Jag känner mig peppad och inspirerad för första gången på länge. Jag känner mig otroligt tacksam.
Kommentarer
Postat av: Malin
Men vad spännande! Han verkar så klok tycker jag. Berätta gärna mer om vad han sa!!!
Kram
Trackback
