Måndag : nystart
Hade en liten minihets igår. Eller, jag skulle egentligen inte vilja kalla det hetsätning. Det var inte den där hetsiga känslan över det. Jag skulle snarare kalla det en ordentlig överätning. Jag anser att det finns en stor skillnad där emellan.
Jag hade haft middagsbesök och bakat kladdkaka till efterrätt. När sällskapet gått kunde jag inte låta bli resten av kakan, och det var rätt mycket kvar. Men jag njöt av den, det var inte den där sorgesamma skuldätandet. Fast det kändes ju inte så kul att vakna i morse förstås - jag borde ju ha låtit bli att äta kakan. Hellre då kasta den i soporna och hälla diskmedel på, än att kasta den i mig själv. Kunde jag inte ha försökt i alla fall? Försökt låta bli?
Nästa gång. Nästa gång!
Försöker fortsätta med ätschemat. Shit vad proppmätt jag är hela tiden. Känns ju som man har mat hela vägen från halsen och hela vägen ner till, ja.. ni förstår. Och jag avser faktiskt den fysiska känslan, inte den känslomässiga. Jag känner mig verkligen PROPPfull! Det är ingen mysig känsla. Det känns aktiskt inte hälsosamt. Jag har till och med haft en hel del halsbränna för att jag ätit så mycket. det kan ju inte stämma det här. Jag kommer nog att justera matschemat något, så får väl behandlaren säga sitt på fredag.
En positiv sak med schemat är i alla fall att jag slipper tankarna på kompensatoriskt beteende - jag behöver inte banta som följd av kakan. Utan jag fortsätter som om inget hänt. Det däremot, tror jag är ganska hälsosamt, i alla fall i jämförelse med hur man brukar göra. Kankse kan man så småningom komma ur den här karusellen. Puh.
Nu ska den här extremt mätta människan ta itu med arbetsdagen. Något försenat.
Kram till er alla
Jag hade haft middagsbesök och bakat kladdkaka till efterrätt. När sällskapet gått kunde jag inte låta bli resten av kakan, och det var rätt mycket kvar. Men jag njöt av den, det var inte den där sorgesamma skuldätandet. Fast det kändes ju inte så kul att vakna i morse förstås - jag borde ju ha låtit bli att äta kakan. Hellre då kasta den i soporna och hälla diskmedel på, än att kasta den i mig själv. Kunde jag inte ha försökt i alla fall? Försökt låta bli?
Nästa gång. Nästa gång!
Försöker fortsätta med ätschemat. Shit vad proppmätt jag är hela tiden. Känns ju som man har mat hela vägen från halsen och hela vägen ner till, ja.. ni förstår. Och jag avser faktiskt den fysiska känslan, inte den känslomässiga. Jag känner mig verkligen PROPPfull! Det är ingen mysig känsla. Det känns aktiskt inte hälsosamt. Jag har till och med haft en hel del halsbränna för att jag ätit så mycket. det kan ju inte stämma det här. Jag kommer nog att justera matschemat något, så får väl behandlaren säga sitt på fredag.
En positiv sak med schemat är i alla fall att jag slipper tankarna på kompensatoriskt beteende - jag behöver inte banta som följd av kakan. Utan jag fortsätter som om inget hänt. Det däremot, tror jag är ganska hälsosamt, i alla fall i jämförelse med hur man brukar göra. Kankse kan man så småningom komma ur den här karusellen. Puh.
Nu ska den här extremt mätta människan ta itu med arbetsdagen. Något försenat.
Kram till er alla
Kommentarer
Trackback
