Lilla Nabis - kämpar mot bulimin

Det är lustigt hur det bara kan vända sådär. Man är nere på nedersta botten och tycker att allt, allt, är pest. Och så, en dag, är det plötsligt lättare att andas. Av ingen anledning alls kan det tyckas. Så skönt. Så härligt. Att äntligen skratta lite igen.
Konstigt det där. Varje gång känns det liksom .. kört. Som om det aldrig ska bli bra igen. Men det blir det. Varje gång. Kan jag kanske försöka komma ihåg det till nästa gång?