Hur vara vän?
Mycket tänkvärt: hetsätningen börjar inte med första tuggan, den börjar med svälten.
Går just nu och funderar en del över en kompisrelation. Han och jag har varit vänner i massor med år. Säkert femton i alla fall. Vi bor i samma stad nu och har alltid varit ganska tajta sådär så att folk i alla tider om vi inte ska ta och bli ihop någon gång. Även om han har varit öppen för tanken så har jag verkligen inte varit det. Hur som helst. Problemet kommer när han träffar en tjej. Då är det ajöss och goodbye med mig. Inte för att han inte vill ses, men han blir plötsligt väldigt upptagen och ofta är dessutom tjejerna svartsjuka så det "går" inte att ses. När han var gift för några år sedan så hördes vi då och då, men inte så ofta. När de separerade började vi umgås mycket flitigt igen. När han sedan för ett år sedan träffade en ny (väldigt svartsjuk) tjej så hördes vi i princip inte alls. Men nu, när det är slut, gissa vem som vill umgås hela tiden? Men jag känenr bara... nää! Jag har saknat honom, det har jag, och man slänger inte femton års vänskap åt sidan bara sådär, men jag bara känner att "jaha nu duger man". Och naturligtvis mår han jättedåligt nu när han är nysingel. Min automatiska reaktion är ju att finnas där som stöd, men för hur länge? Tills han träffar nästa tjej och jag inte behövs längre? Hur länge kan jag låta det pågå? Till slut känner jag mig ju bara använd.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska agera här.
Går just nu och funderar en del över en kompisrelation. Han och jag har varit vänner i massor med år. Säkert femton i alla fall. Vi bor i samma stad nu och har alltid varit ganska tajta sådär så att folk i alla tider om vi inte ska ta och bli ihop någon gång. Även om han har varit öppen för tanken så har jag verkligen inte varit det. Hur som helst. Problemet kommer när han träffar en tjej. Då är det ajöss och goodbye med mig. Inte för att han inte vill ses, men han blir plötsligt väldigt upptagen och ofta är dessutom tjejerna svartsjuka så det "går" inte att ses. När han var gift för några år sedan så hördes vi då och då, men inte så ofta. När de separerade började vi umgås mycket flitigt igen. När han sedan för ett år sedan träffade en ny (väldigt svartsjuk) tjej så hördes vi i princip inte alls. Men nu, när det är slut, gissa vem som vill umgås hela tiden? Men jag känenr bara... nää! Jag har saknat honom, det har jag, och man slänger inte femton års vänskap åt sidan bara sådär, men jag bara känner att "jaha nu duger man". Och naturligtvis mår han jättedåligt nu när han är nysingel. Min automatiska reaktion är ju att finnas där som stöd, men för hur länge? Tills han träffar nästa tjej och jag inte behövs längre? Hur länge kan jag låta det pågå? Till slut känner jag mig ju bara använd.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska agera här.
Kommentarer
Postat av: lisa
Känenr igen ditt resonemang. Själv tog det bara stopp en dag. Hade en sån vän men jag orkade inte med det mer. För när jag väl behövde hennes hjälp fanns hon inte för mig för då var hon uppslukad av sin dåvarande pojkvän.
Man skall ge och ta till varandra. Det tycker jag. Du ska inte bli utynyttjad. Varför inte prata med honom och säga hur du känenr?
Trackback
