Nervös IGEN
Här kommer nerverna in igen då...
Jag har problem med att hantera min oro, även om jag tycker att jag börjar bli bättre på att släppa alla tankar och nerviga nerver. Jag inser ju att det blir inte bättre av att vara orolig, situationen är vad den är, eller som i de flesta fall: jag vet ju inte ens hur en given situation kommer att se ut. Kanske ororar jag mig i onödan? Och även om fallet är det mosatta så blir ju inte situationen mindre jobbig av att slösa timmar eller dagar på att vara nervös innan.
Men, jag är generellt lite orolig av mig. För specifika situationer och ibland för livet i allmänhet. Jag blir nervös och får ångest och ont i magen. Just nu rör det sig om ett sångframträdande på pappas födelsedag på lördag. Och jag måste säga. Hetsätning har inte varit något ovanligt i de här situationerna. Men jag ska inte. Nu är jag medveten om det, kan därmed göra ett medvetet val - och ska inte gå den vägen. Jag får helt enkelt ta mig an uppgiften som är mig given och göra det med den stolta och duktiga person jag är. Utan mat. Utan offerkofta!. För let's face it, det blir inte bättre. Snararae tvärtom. Ska jag sitta här med en sockerkurva åt helvete och samtidigt skriva stämmor, det blir ganska dåligt är jag övertygad om. Nej istället tar jag mig igenom det med alla inblandade känslor och kan vara stolt efteråt. Jag behöver "lyckanden"! Vi behöver alla lyckanden för att se att det går, det funkar. Skapa situationer att vara stolt över sig, sunda sådana. Här utmanar jag verkligen mig själv, låååångt bort från något comfort zone. Men jag fixar det. Och kommer att känna mig tuff efteråt :)
Jag har problem med att hantera min oro, även om jag tycker att jag börjar bli bättre på att släppa alla tankar och nerviga nerver. Jag inser ju att det blir inte bättre av att vara orolig, situationen är vad den är, eller som i de flesta fall: jag vet ju inte ens hur en given situation kommer att se ut. Kanske ororar jag mig i onödan? Och även om fallet är det mosatta så blir ju inte situationen mindre jobbig av att slösa timmar eller dagar på att vara nervös innan.
Men, jag är generellt lite orolig av mig. För specifika situationer och ibland för livet i allmänhet. Jag blir nervös och får ångest och ont i magen. Just nu rör det sig om ett sångframträdande på pappas födelsedag på lördag. Och jag måste säga. Hetsätning har inte varit något ovanligt i de här situationerna. Men jag ska inte. Nu är jag medveten om det, kan därmed göra ett medvetet val - och ska inte gå den vägen. Jag får helt enkelt ta mig an uppgiften som är mig given och göra det med den stolta och duktiga person jag är. Utan mat. Utan offerkofta!. För let's face it, det blir inte bättre. Snararae tvärtom. Ska jag sitta här med en sockerkurva åt helvete och samtidigt skriva stämmor, det blir ganska dåligt är jag övertygad om. Nej istället tar jag mig igenom det med alla inblandade känslor och kan vara stolt efteråt. Jag behöver "lyckanden"! Vi behöver alla lyckanden för att se att det går, det funkar. Skapa situationer att vara stolt över sig, sunda sådana. Här utmanar jag verkligen mig själv, låååångt bort från något comfort zone. Men jag fixar det. Och kommer att känna mig tuff efteråt :)
Kommentarer
Trackback
