Nytändning

Jag är så glad att jag gick på mötet. Jag behöver stödet från andra. Jag är så van att göra allt på egen hand. Att jag liksom "borde" kunna fixa det på egen hand. Men stöd från andra och gemenskapen i det gemensamma problemet är underskattat!
Först gick jag dit, men vände igen. På väg hem tänkte jag att jag kanske borde ha stannat ändå och att "inget nytt kan hända så länge jag bara gör samma saker", så jag vände igen och gick tillbaka. Jag fick jättemycket stöd och nya idéer och nu känner jag mig peppad på att komma igång igen, komma på rätt öl igen utan att hetsäta.

Sitter just nu med en macka, satsumas och kapha-te och det luktar jul i hela mitt kök.
Undrar hur jag mår när det är dags för julen. Om jag har kommit någonvart. Är jag friskare? På väg? Ja! Det bestämemr jag att jag är. Jag vill leva ett liv med ett sunt förhållande till min egen kropp, jag vill itne vara sjuk längre!

Offerkoftan ska av!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0