Skräckblandad förtjusning
Snart är det jul. Det är faktiskt det. På söndag är det första advent.
Jag tycker verkligen om julen. Alla ljus, allt pynt, all mat och julgodis, jag älskar det verkligen. Jag har desto svårare med vad den gör med människor. Stress och prestationsångest kan förvandla de allra trevligaste människorna. Blä. Det ser jag inte fram emot. Jag kommer i vanlig ordning att fira julen med bas hemma hos mamsen. Lilla mamsen är ett praktexempel på ovan nämnda fenomen. Inte. Rolig. Att. Vara. Med. Får lite ångest bara jag tänkte på det faktiskt. Hu. Hon har förmågan att få mig att känan mig som den sämsta dottern ever!
Jag ser inte heller fram emot alla ätandesituationer. Lite nervös för det. Förra året åt jag så mycket godis att jag var så svullen så svullen på nyårsaftonen. Ansiktet var runt och stort som en tallrik (för övrigt en passande liknelse) och jag kände mig ganska olycklig.
Min önskan inför årets tilldragelse är att jag ska känna mig lugn och glad. En sinnesstämning som är en bra grund för att njuta av goda smaker men sluta när det är nog. För det är ju inte så att jag inte vet när det är nog. Jag bara skiter i det.
Jag har svårt att tro att min behandling hinner gå i gång innan jul. Vilket är synd. Jag skulle verkligen behöva verktyg för att på bästa sätt ta mig an denna högtid av mattillgång och känslostormar. Mindre bra kombination det där... Känslostormar och tillgång av härlig mat och maaassor av choklad. Very bad indeed.
Som sagt, jag förväntar mig inte att jag hinner träffa min behandlare innan dess, men om någon skulle ha något bra tips, kanske på hur ni själva hanterar jul-situationen så dela gäääärna med er!
Jag tycker verkligen om julen. Alla ljus, allt pynt, all mat och julgodis, jag älskar det verkligen. Jag har desto svårare med vad den gör med människor. Stress och prestationsångest kan förvandla de allra trevligaste människorna. Blä. Det ser jag inte fram emot. Jag kommer i vanlig ordning att fira julen med bas hemma hos mamsen. Lilla mamsen är ett praktexempel på ovan nämnda fenomen. Inte. Rolig. Att. Vara. Med. Får lite ångest bara jag tänkte på det faktiskt. Hu. Hon har förmågan att få mig att känan mig som den sämsta dottern ever!
Jag ser inte heller fram emot alla ätandesituationer. Lite nervös för det. Förra året åt jag så mycket godis att jag var så svullen så svullen på nyårsaftonen. Ansiktet var runt och stort som en tallrik (för övrigt en passande liknelse) och jag kände mig ganska olycklig.
Min önskan inför årets tilldragelse är att jag ska känna mig lugn och glad. En sinnesstämning som är en bra grund för att njuta av goda smaker men sluta när det är nog. För det är ju inte så att jag inte vet när det är nog. Jag bara skiter i det.
Jag har svårt att tro att min behandling hinner gå i gång innan jul. Vilket är synd. Jag skulle verkligen behöva verktyg för att på bästa sätt ta mig an denna högtid av mattillgång och känslostormar. Mindre bra kombination det där... Känslostormar och tillgång av härlig mat och maaassor av choklad. Very bad indeed.
Som sagt, jag förväntar mig inte att jag hinner träffa min behandlare innan dess, men om någon skulle ha något bra tips, kanske på hur ni själva hanterar jul-situationen så dela gäääärna med er!
Kommentarer
Trackback
