Vågproblematik
Okej. Jag blir inte klok på sånt här. Förr om åren så vägde jag mig inte speciellt ofta. Jag har t ex aldrig ägt en våg. Jag har istället mätt med måttband eller känt på olika klädesplagg hur formen har varit.
I olika sammanhang har jag däremot nu på senare tid vägt mig någorlunda regelbundet, dels i min kbt-grupp och också dels med viktväktarna - och blir mest förvirrad. Efter en vecka med bra kosthållning och träning står jag still eller kan till och med ha gått upp, medan en vecka där jag deppat och gått på regelrätt chokladdiet så kan jag ha tappat ett kilo.
Likaså nu. Jag önskade mig en våg när jag fyllde år och fick en. Jag vägde mig i går morse och jämförde med idag (jag vet, man ska inte väga sig varje dag, men nu gjorde jag det) och jag väger mindre idag än i går. Hur fan är det möjligt med tanke på allt skit som jag sopade i mig igår? Men ja ja. Det handlade väl inte om några stora siffror, men ändå. Jag förstår dessutom att vätska i kroppen och allehanda olika faktorer kan göra att logiken känns långt borta, men återigen, med tanke på allt jag åt igår så borde jag ha vägt mer. Jag menar, om jag hade ställt allt jag åt i en skål bredvid mig på vågen så skulle det ju ha vägt mer!
Idag vägde jag 76,8. Och till mina 172 cm så betyder det att jag är rund. Inte översvallande fet, men knubbig. Jag vill bara säga det, att det inte är orimligt att jag faktiskt vill gå ner i vikt. Däremot vill jag inte att det ska vara det viktigaste i mitt liv.
Jag har haft bulimi i fjorton år och har för första gången sökt hjälp nu. Jag var på ätstörsningscentret första gången i tisdags och ska dit om två veckor igen och göra stepwise. Veckan därpå går vi igenom resultatet och pratar om vilken sorts behandling som blir aktuell.
Jag känner mig förväntansfull och vill bara börja nu. Det som gör mig nervös är dock maten. Jag har förstått att man kan inte banta och bli frisk från bulimi samtidigt. Så jag vet att jag kanske till och med kommer att gå upp i början och det gör mig väldigt stressad. Men de är ju professionella där och borde kunna hjälpa mig med den stressen.
Nu ska jag äta frukost. Ska testa råggröt istället för min vanliga havregrynsgröt. Har läst i Hälsa att man håller sig mätt längre på råg. Frågan är om det är så gott?
I olika sammanhang har jag däremot nu på senare tid vägt mig någorlunda regelbundet, dels i min kbt-grupp och också dels med viktväktarna - och blir mest förvirrad. Efter en vecka med bra kosthållning och träning står jag still eller kan till och med ha gått upp, medan en vecka där jag deppat och gått på regelrätt chokladdiet så kan jag ha tappat ett kilo.
Likaså nu. Jag önskade mig en våg när jag fyllde år och fick en. Jag vägde mig i går morse och jämförde med idag (jag vet, man ska inte väga sig varje dag, men nu gjorde jag det) och jag väger mindre idag än i går. Hur fan är det möjligt med tanke på allt skit som jag sopade i mig igår? Men ja ja. Det handlade väl inte om några stora siffror, men ändå. Jag förstår dessutom att vätska i kroppen och allehanda olika faktorer kan göra att logiken känns långt borta, men återigen, med tanke på allt jag åt igår så borde jag ha vägt mer. Jag menar, om jag hade ställt allt jag åt i en skål bredvid mig på vågen så skulle det ju ha vägt mer!
Idag vägde jag 76,8. Och till mina 172 cm så betyder det att jag är rund. Inte översvallande fet, men knubbig. Jag vill bara säga det, att det inte är orimligt att jag faktiskt vill gå ner i vikt. Däremot vill jag inte att det ska vara det viktigaste i mitt liv.
Jag har haft bulimi i fjorton år och har för första gången sökt hjälp nu. Jag var på ätstörsningscentret första gången i tisdags och ska dit om två veckor igen och göra stepwise. Veckan därpå går vi igenom resultatet och pratar om vilken sorts behandling som blir aktuell.
Jag känner mig förväntansfull och vill bara börja nu. Det som gör mig nervös är dock maten. Jag har förstått att man kan inte banta och bli frisk från bulimi samtidigt. Så jag vet att jag kanske till och med kommer att gå upp i början och det gör mig väldigt stressad. Men de är ju professionella där och borde kunna hjälpa mig med den stressen.
Nu ska jag äta frukost. Ska testa råggröt istället för min vanliga havregrynsgröt. Har läst i Hälsa att man håller sig mätt längre på råg. Frågan är om det är så gott?
Kommentarer
Trackback
