Kommentarer

Ida, tack för din kommentar. Det stärker mig mer än du anar. Och ibland är det så, det är inte bara psykolog-snack som hjälper, utan också ibland en okänd medmänniska som helt enkelt bryr sig tillräckligt för att skriva några rader. Så tack. Tack alla ni som skriver. Jag blir så glad. Man är verkligen så himla liten ibland och några rader kan göra en så glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0