Så ända ini märgen trött

Andra mötet med psykiatrikern. Trots att vi bara är i början där man mest kartlägger underlaget (mig) så känner jag mig helt matt och vill mest däcka.
Jag hoppas mycket på det här och jag har en ganska bra känsla. Idag pratade vi om att jag skulle få träffa en dietist eftersom jag är så orolig över mitt ätande och vikten (duh!) så att jag och psykiatrikern kan fokusera på de bakomliggande problemen. För även om ätstörningen är ett symptom på ett större problem så har det ju efter alla år också blivit ett problem i sig. Förhållandet till maten och kroppen är helt vridet och jag behöver bli uppvriden av någon som kan något.
Gud vad trött jag är på det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0