Kompensatoriskt ätbeteende
Det största problemet med schemat anser jag dock är mängderna och strukturen. Jag skulle tro att det här schemat är skapat för de bulimiker som i kombination också svält sig cykliskt. Det har jag aldrig gjort. Jag har alltid ätit bra och nyttig mat på hyfsat regelbundna tider. Klart jag har slarvat då och då och kanske kompenserat för en dålig dag, men i huvudsak så har jag faktiskt ätit bra. Det är inte det som har varit problemet.
Problemet är att jag har ett kompensatoriskt ätbeteende. Jag över-/hetsäter som en reaktion på specifika känslor. De som svälter sig cyklisk har naturligtvis också olika känslor som styr deras ätmönster, jag menar ingenting annat. Men de som svälter sig får också en fysisk reaktion som jag inte har. De är till slut så jävla hungriga helt enkelt, plus att kroppen skriiiiiker efter olika slags näringsämnen så att risken bara blir större och större för att de sopar i sig allt som kommer i deras väg. Just den reaktionen har inte jag efter som jag aldrig svälter (även om jag ibland skulle kunna önska det). Det jag till slut vill komma fram till är ju att matschemat inte tar hand om mina orsaker till hetsätning. Jag behöver inte äta mer, jag behöver äta mindre.
Som det ser ut nu så äter jag mer till mina måltider 6 grr/dag PLUS att jag har mina tillfälliga ätattacker som kommit ur olika slags känslor. Jag äter alltså mer mat, men hetsäter också fortfarande. Suck.
Jag behöver hjälp att ta hand om de känslor som skapar det kompensatoriska ätandet!
En klassisk känsla är ensamhet. Det är min värsta. Isolering. Jag vet att jag behöver träffa mer människor. Träffa mina vänner, som jag ju faktiskt har flera stycken. (Det var för övrigt mitt nyårslöfte: att träffa mina vänner mer.) Jag tror också att mycket skulle förändras om jag träffade någon, även om jag naturligtvis inte tror att en kille skulle lösa alla mina problem. Jag menar bara att jag är medveten om att jag spenderar alldeles för mycket tid ensam.
Jag har också väldigt dåligt självförtroende. Jag behöver verkligen jobba på det.
Jag tycker också att jag inte har ett speciellt bra liv. Jag känner mig otillfredsställd. Jag är inte där jag ska vara. Mitt arbete borde utmana mig mer, jag tjänar alldelels för lite pengar vilket gör att jag inte kan göra de saker jag skulle vilja på min fritid. Dåligt jobb och dålig fritid.
Känns som att det finns utrymme för förbättringar här...
Jag skulle behöva göra en kartläggning över vilka känslor som triggar ätningen. Ännu tydligare än vad jag har gjort tidigare.
Jag gick också upp under behandlingen. Det var jättejobbigt men enda sättet för mig var att äta de portionerna som jag skulle där för att få bort ångesten över maten. Nu när den är borta äter jag 5 ggr per dag och går inte upp mer. Har istället gått ner lite så ligger ungefär där jag började.
Kram Tokerina
Det känns ju bra att veta, att man går ner igen menar jag. Vad talar vi för tidsspann? Är det ungefär ett år senare eller rättar det till sig efter några månader? (Är lite stressad över det här som du märker)
Har också varit rejält stressad av det. På behandlingen sa de att det är vanligt att man går upp ett par kilo. Jag gick upp tre så jag höll på bli tokig eftersom jag gick upp mer än vad de sa. Dietisten sa sedan att det var helt normalt med fler kilo också. Säg det då, tyckte jag... :) Viktfobi? OM! Men som sagt, det är lugnare nu även om den inte är helt borta. Jag avslutade min behandling i slutet av september. Så på ca 3 månader har det rättat till sig för mig. För andra jag har kontakt med har det tagit både lite mindre och lite mer tid. Men ingen som jag vet som genomgått behandling har bara ökat och ökat i vikt utan många har gått upp en del i början. Sedan verkar kroppen fatta vad som händer...
Tack. Tack så mycket. Skönt när någon har förståelse för ens neurotiska sida :)
Jag svälter mig "cykliskt" men jag hetsäter INTE pågrund utav hunger, ALDRIG. Jag känner aldrig hunger heller, bortsett från de gånger då jag får riktigt lågt blodsocker: då gö hela kroppen ont och jag kallsvettas - två glukostabbletter och det är borta. Hetserna börjar oftast då jag får ångest eller så kommer suget då jag är mätt. Men även då jag ätit regelbundet och inte svultit har jag hetsat.
Det handlar om känslor för oss allihopa.
