Och så på botten igen

Jag går verkligen från högt till lågt med en fingerknäppning. Var alldeles grinfärdig på stan. Inte konstigt att man börjar fundera i bipolära banor.
Ibland funderar jag litie på antidepressiva läkemedel. Jag vet alldeles för lite om det känner jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0