Att äta reglerat eller fritt
Jag har faktiskt, under denna väldigt mörka period, lyckats hålla ätandet på en bra nivå. Dels för att jag hade en terapeut som övervakade rätt så hårt, men också för att jag insåg och lyckades komma ihåg i förväg att det blir inte bättre - det KÄNNS inte bättre efteråt av att hiva i sig två chokladkakor och chips och åtta mackor. Men jag vill. Å vad jag vill. Jag känner mig som en alkoloholist - varje dag måste jag hålla koll på mig själv.
Även om det kan kännas "fel" att vara medlem i viktklubb (att jag egentligen borde hitta ett "normalt" sätt att äta) så har det hjälp mig så mycket att jag ska registrera allt jag äter. Jag ser vad varje liten grej är värd. Som ett exempel så har jag en påse med mandlar på jobbet. Jag blev väldigt sugen och tog runt tio stycken, som jag sedan registrerade. Hej du.... det räckte för att jag inte skulle ta flera fast jag ville ville ville. Fåfängan hjälper mig att hålla mig på banan. Att äta och sedan kräkas ger inte samma resultat som att hålla en bra dagsdiet till att börja med. Det kanske låter självklart, men som jag tänkte förut så trodde jag att jag gick på plusminusnoll om jag sopade i mig en massa skräp och sedan kräktes upp det. Det jag inte visste var att kroppen hinner ta upp massor av kalorier innan du ens hinner kräkas upp det igen (jag har läst nåt om 40%?). Så att tro att man blir smal av att kräkas är inte så sant som man skulle tro.
Jag har en grej som ligger och gnager lite dock. När jag påbörjade min behandling så fick jag det ätschema som de flesta verkar få. En anvisning om hur många måltider jag ska äta varje dag och hur stora dessa ska vara. De sa att jag fick räkna med att jag går upp till en början eftersom kroppen är i obalans, men att det avstannar och sedan börjar jag gå ner kilona igen. Mycket riktigt, jag gick upp. Men det stannade inte av. Jag fortsatte att gå upp. Jag fick inte någon bra kontroll på mitt ätande och jag fortsatte att öka i vikt. När jag hade gått upp åtta kilo bad jag min behandlare om att få tillåtelse att korrigera menyerna och försöka få kontroll på kroppen. Vilket jag fick. Tillsammans övervakar vi nu min vikt och mitt ätande och det går långsamt neråt igen. Väldigt långsamt, vilket är bra och medvetet gjort. Jag ska och bör inte (hård)banta.
Men, jag är lite ledsen över att det "normala" ätandet som många bulimiker verkar hitta, inte gick för mig. Jag känner ingen tillit till det som verkar vara normala portioner och normlat ätande. Kanske är det så att jag helt enkelt måste äta lite färre kalorier per dag än de flesta andra? Att jag har lite otur med fysiken - att jag lätt går upp?
Just nu känner jag mig trygg med att jag har kontroll på ätandet och en översikt på hur det bör se ut från dag till dag. Efter en period av eventuell icke-kontroll finns det något tydligt och enkelt att återvända till. Rätt eller fel? Har jag för höga krav på mig själv om jag tror att jag ska bli en "normalätare" efter så många år av uppsnurrat ätande - och tänkande?
Ni som är i tillfrisknande - hur gör ni? Försöker ni äta fritt och automatiskt känna vad ni behöver, eller finns det en kontrollerad plan?
Ni som är friska - hur äter ni idag? Fritt? Kontrollerat?
Tack så jättemycket för din kommentar till mig! den hjälpte faktiskt. Det är ju faktiskt precis så som du säger, rätt vad det är har det vänt! Tack för påminnelsen. Jag längtar tills det svarta försvunnit för denna gången..Nu ska jag läsa din blogg. Kramar Jenny
Jag äter fritt för det mesta. Men jag har märkt om jag äter "för fritt" så är jag på väg ur spår ibland och måste skärpa till mig så jag äter minst 3 ggr per dag.
Och jag äter mindre portioner än de jag åt på behandlingen för jag gick ju också upp i vikt. Men äter inte som förr innan behandlingen utan tar portioner som jag tycker är bra för mig. Om jag äter den storleken och äter 3 ggr per dag funkar det för mig. Tror att alla måste hitta sin väg, eftersom vi alla är olika.
Kram Tokerina
Hej och tack för din kommentar!
Jag vet inte hur jag gjorde och gör, om jag skall vara ärlig.
Jag äter nog ganska "nyttigt" men jag freakar inte på något sätt, jag äter dubbla potioner pasta på kvällen, tex, även om ÄS-spöket är på mig och jag känner att jag inte "borde".
Jobbigt för dig att du gick upp sådär men jag tror att det är individuellt också, din kropp kanske ville ha den vikten?
Sen är man ju sjukt störd också, i sitt mattänk.
Såhär va: vi fullständigt bombarderas av media om hur vi skall äta och se ut, ALLA behöver banta verkar det som och jag tror att nästan alla kvinnor (och snart män) har matissues, utan att vara medvetna om det.
Vad är "normalt" idag? när alla verkar träna hysteriskt och LCHF är en livsstil och inte en diet?
Och alla ideal vi pumpas med....
Nä, för att bli fri från ÄS-skiten måste man vara starkare än många andra för vi måste stå emot vad samhället och alla andra sysslar med. Om du fördstår hur jag menar.
Lycka till!
Jag känner mig ganska fri i mitt ätande nu för tiden. Eller jag äter ju frukost, lunch, mellanmål, middag (för det mesta) och kvällsmat. Och mängderna är ungefär som när jag gick i behandling.
Ibland svävar jag ut lite för mycket, men då har jag ju alltid ett matschema att falla tillbaka på.
När maten funkar äter jag ganska fritt och tänker inte så mycket på det - men när det börjar strula så återgår jag till mitt gamla schema och då behöver jag ju vara lite mer kontrollerad. Men matschemat använder jag bara när jag märker att det börjar bli galet.
