Höstrusk

Gnnnn! Vad otroligt bajsigt det är nu!

Jag har så himla mycket ångest, och då menar jag inte ångest som i den term man slänger sig med lite hit och dit inför en tenta eller så. Nej, det här är skärande, skriande ångest. Jag vill egentligen bara sova mig genom dagarna. Alternativt, naturligtvis, ÄTA.
Här får jag verkligen kämpa för att stå emot. Så jag går och tränar istället. Tio gånger bättre än äta. Hundra kanske.

Så ett litet, litet steg i taget. Försöker fortsätta viktnedgången. Det har gått trögt under den här svåra perioden, men terapeuten har tvingat tillbaka mig i rätt tänk. Bra.
Jag är verkligen så otroligt glad och tacksam för den hjälp jag får. Hur tusan skulle jag ha klarat det här ensam?

Hur som helst. Nu har jag tränat och ätit en proteinspäckad middag. Nu hägrar duschen och sedan en filt framför teven.

Kram på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0