Och hur går det då?
Nej, det här ska inte bli någon viktminskningsblogg. Men kanske kan det vara av nytta att se hur man kan jobba med sin vikt efter ett halvt liv med ätstörningar.
Jag blev medlem av Viktklubb för tre veckor sen och har gått ner två kilo. Faktiskt lite mer än jag räknat med. Men jag tror att en del (allt?) är vätska som försvunnit efter avslutad mens.
Jag satte upp att jag skulle bli av med tio kilo på tjugo veckor. Alltså på ganska lång tid. Jag gjorde så för att "dieten" och kosthållningen före och efter skulle bli så lika som möjligt. Jag ville inte ha det där banta-banta-banta som bara resulterar i att när jag nått mina mål "äntligen får äta det jag längtat efter". Plus att jag vill bråka med ämnesomsättningen så lite som möjligt.
Hur klyschigt det än låter så vill jag lära mig att äta på ett sätt som räcker hela livet. Och det fungerar bra hittills! Det är faktiskt inte så stor skillnad på hur jag brukar äta och hur jag äter med Viktklubb. Skillnaden är allt det där andra.... Det finns ju inte så mycket utrymme för snask. Men ärligt talat så SKA det ju inte ha så mycket utrymme heller.
Just nu äter jag gott och regelbundet och när jag registrerat allt så tänker jag faktiskt inte så mycket mer på maten. Och DET är en är en av mina drömmar. Att äta bra, men inte fundera så mycket på det. Jag går inte hungrig, jag funderar inte på om maten gör att jag går upp i vikt eller inte. Jag har tid över att tänka på annat.
Jag mår bra. Inte bara för att jag minskat i vikt. Utan också för att mitt fokus nu ligger på andra saker än vad/när/hur jag ska äta och vilka konsekvenser det får. Det finns naturligtvis dagar då jag inte kan bokföra allt jag äter, och då har jag fått köra på sunt förnuft. Bra mat, ett glas vin istf sju osv. Jag är i bättre balans när jag inte hela tiden försöker kompensera för måltiden innan. Jag har bättre energi över dagen då jag äter sånt som håller mig mätt länge. Jag kan inte gå hungrig, det ställer till med väldigt mycket obehag och tråkiga konsekvenser.
Träningen har också fått komma tillbaka mer. Jag tränar tre-fyra gånger i veckan även om det under den här extremt varma veckan har fått stå tillbaka lite. Träningen gör ju att jag behöver vara ännu mindre bekymrad över maten.
Så. Än så länge går det bra. I dag börjar min semester och på måndag reser jag till Tylösand en vecka. Det ska bli spännande attt se hur jag hanterar en vecka ledigt från matregistreringen.
Jag blev medlem av Viktklubb för tre veckor sen och har gått ner två kilo. Faktiskt lite mer än jag räknat med. Men jag tror att en del (allt?) är vätska som försvunnit efter avslutad mens.
Jag satte upp att jag skulle bli av med tio kilo på tjugo veckor. Alltså på ganska lång tid. Jag gjorde så för att "dieten" och kosthållningen före och efter skulle bli så lika som möjligt. Jag ville inte ha det där banta-banta-banta som bara resulterar i att när jag nått mina mål "äntligen får äta det jag längtat efter". Plus att jag vill bråka med ämnesomsättningen så lite som möjligt.
Hur klyschigt det än låter så vill jag lära mig att äta på ett sätt som räcker hela livet. Och det fungerar bra hittills! Det är faktiskt inte så stor skillnad på hur jag brukar äta och hur jag äter med Viktklubb. Skillnaden är allt det där andra.... Det finns ju inte så mycket utrymme för snask. Men ärligt talat så SKA det ju inte ha så mycket utrymme heller.
Just nu äter jag gott och regelbundet och när jag registrerat allt så tänker jag faktiskt inte så mycket mer på maten. Och DET är en är en av mina drömmar. Att äta bra, men inte fundera så mycket på det. Jag går inte hungrig, jag funderar inte på om maten gör att jag går upp i vikt eller inte. Jag har tid över att tänka på annat.
Jag mår bra. Inte bara för att jag minskat i vikt. Utan också för att mitt fokus nu ligger på andra saker än vad/när/hur jag ska äta och vilka konsekvenser det får. Det finns naturligtvis dagar då jag inte kan bokföra allt jag äter, och då har jag fått köra på sunt förnuft. Bra mat, ett glas vin istf sju osv. Jag är i bättre balans när jag inte hela tiden försöker kompensera för måltiden innan. Jag har bättre energi över dagen då jag äter sånt som håller mig mätt länge. Jag kan inte gå hungrig, det ställer till med väldigt mycket obehag och tråkiga konsekvenser.
Träningen har också fått komma tillbaka mer. Jag tränar tre-fyra gånger i veckan även om det under den här extremt varma veckan har fått stå tillbaka lite. Träningen gör ju att jag behöver vara ännu mindre bekymrad över maten.
Så. Än så länge går det bra. I dag börjar min semester och på måndag reser jag till Tylösand en vecka. Det ska bli spännande attt se hur jag hanterar en vecka ledigt från matregistreringen.
