Fortfarande sjuk
Tredje veckan sjuk.
Bihåleinflammationen gick in i någon slags alien-fas och jag fick vidrigt ont. Penecilin och kortison. Så nu ska det förmodligen vända vilken dag som helst.
Så tre veckor. Har inte kunnat träna och har slarvat med maten som jag alltid gör när jag är sjuk. Då tänker ni att man kanske har lite väl höga krav när man tänker att man ska äta perfekt när man är sjuk. Och det accepterar jag, att det inte alltid blir perfekt. Men varför, VARFÖR, måste jag gå hela vägen till Lidl och köpa en hink straciatellayoghurt och äta nästan hela skiten på stående fot? Va va va?
Det är väl överflödigt att säga att jag känner mig stressad. Tjock och stressad. Jag måste påminna mig om att jag väger 6-7 kilo mindre än vid den här tiden förra året. Men jäklar vad jag ska sätta fart när jag är frisk! Kroppsligt frisk. Frisk i huvudet verkar det ta ett tag att bli. Once en överätare/bulimiker always en överätare/bulimiker. Och det säger jag utan bitterhet eller resignation. Jag menar bara att jag alltid kommer att vara något motsvarande en "nykter alkololist". Tror jag.
Hur är det med er andra? Känner ni er som nyktra alkoholister eller kommer ni helt förbi det och kan lämna det bakom er?
Bihåleinflammationen gick in i någon slags alien-fas och jag fick vidrigt ont. Penecilin och kortison. Så nu ska det förmodligen vända vilken dag som helst.
Så tre veckor. Har inte kunnat träna och har slarvat med maten som jag alltid gör när jag är sjuk. Då tänker ni att man kanske har lite väl höga krav när man tänker att man ska äta perfekt när man är sjuk. Och det accepterar jag, att det inte alltid blir perfekt. Men varför, VARFÖR, måste jag gå hela vägen till Lidl och köpa en hink straciatellayoghurt och äta nästan hela skiten på stående fot? Va va va?
Det är väl överflödigt att säga att jag känner mig stressad. Tjock och stressad. Jag måste påminna mig om att jag väger 6-7 kilo mindre än vid den här tiden förra året. Men jäklar vad jag ska sätta fart när jag är frisk! Kroppsligt frisk. Frisk i huvudet verkar det ta ett tag att bli. Once en överätare/bulimiker always en överätare/bulimiker. Och det säger jag utan bitterhet eller resignation. Jag menar bara att jag alltid kommer att vara något motsvarande en "nykter alkololist". Tror jag.
Hur är det med er andra? Känner ni er som nyktra alkoholister eller kommer ni helt förbi det och kan lämna det bakom er?
