Lilla Nabis - kämpar mot bulimin

Dåså. I samråd med min behandlare så ska jag faktiskt så sakteliga ta mig neråt viktmässigt. Jag ser fram emot det oerhört.
Tillsammans ska vi titta på hur jag äter och vilka emotionella hinder eller problem som dyker upp på vägen, och inte minst efteråt. Varför går jag upp igen/hur hålla sig kvar på den hälsosamma vikten/hur slippa tvångstankar om att gå ännu mer och ännu mer och ännu mer.
Det känns jättebra. Jag litar på henne. Och faktiskt ganska mycket på mig själv också.
Spännande.

Jag har funderat en del kring min vikt (jag vet: duuuuh). Men då menar jag på det lite mer sansade sättet. Jag har kommit en bit på vägen med bulimin. Jag kräks inte längre och hetsätningarna är väldigt ovanliga. Jag äter inte perfekt och jag äter fortfarnade snask på det där felaktiga (kompensatoriska) sättet, men i det stora hela så ser ätandet ganska så annorlunda från när jag började behandlingen.
Jag väger dock också sju kilo mer än när jag började. Och då vill jag vara väldigt tydlig med att jag var inte underviktig från början utan snarare normalviktig i det övre skiktet. Närmare lite överviktig. Detta ger att jag idag är helt klart överviktig. När jag ser mig i ett skyltfönster så känner jag inte igen mig. Eller ja, det är klart jag gör, men det känns inte som jag. Och det kan jag konstatera på ett lugnt och icke ätstört sätt. Jag trivs inte. Jag har fått stoppa undan massor av mina gamla kläder och det är tungt att röra på sig ibland. Jag vill helt enkelt inte väga såhär mycket.
Det är svårt att uttrycka och känna den här önskan utan att direkt relatera till min ätstörning, som ju cirkulerat kring missnöjet med vikten. Men. Jag ser annorlunda ut nu än då. Jag väger mer. Jag ÄR överviktig. Det var jag inte då.
Så vad göra?
Jag vill ju absolut inte hoppa på viktväktarna eller någon sträng diet. Det jag önskar fanns är en dietist som har erfarenheter av ätstörningar. Det finns ju en på kliniken, men hon skulle aldrig ge mig de råd som behövs för att gå ner i vikt. Det är ju inte så att jag själv skulle kunna förstå hur jag ska gå ner i vikt, men erfarenheten visar sig att jag ju uppenbarligen inte skött det på något bra sätt. Jag skulle vilja att någon hade förståelse för mig och min diagnos, men samtidigt kan se att jag faktiskt är överviktig och att jag på ett häsloplan skulle behöva få väga lite mindre.

Jag vill faktiskt gå ner i vikt nu. På ett bra, hälsosamt och hållbart sätt. Hur göra? Är det någon som har egna erfarenheter? Tips?
De flesta av er andra med ÄS (och jag säger flesta, inte alla) har haft normalvikt, eller undervikt, men ni som har mycket eller lite övervikt  av er ätstörning och eller som resultat av behandlingen?

Jag vet, några kommer att säga att det "går till sig" om jag bara fortsätter att följa schemat. Men nej, jag börjar bli mer och mer skeptisk till det. Det borde ha vänt nu, men jag går fortfarande upp, eller står still i vikt. Och även om jag har bättre koll på min ätstörning så litar jag ännu inte tillräckligt mycket på mig själv för att helt på egen hand försöka gå ner i vikt.

Så allvarligt, om det är någon som vet någon professionell person, blogg eller har egna erfarenheter om det här, dela väldigt väldigt gärna med er. Jag känner mig lite vilsen och vill verkligen inte hamna tillbaka där jag var från början bara för att jag vill gå ner i vikt.