Lilla Nabis - kämpar mot bulimin

Vilken lättnad. Vanligtvis ställer jag mig bara på vågen på torsdagar, men nu kände jag mig nödgad att kontrollera om min plötsliga viktökning var vatten eller om den var beständig. I morse såg jag nämligen inte rödgråten/nockad ut i ansiktet så jag tänkte att vattnet kanske hade "sjunkit undan". Mycket riktigt. Ett kilo ner från i går. Så skönt, så väldigt väldigt skönt.

Jag tänker ändå att jag lite lite ska skära i matsedeln. Inte alls mycket, utan bara lite sådär i kanten, såsom att byta pålägg till något magrare och kanske en macka istf två, men fortfarande äta mina sex mål om dagen som jag blivit intruerad till att göra. Välja lite nyttigare där det går och kanske minska marginellt på portionerna. Bara lite här och där som till slut ger något. Och fortsätta med mina tre-fyra träningspass i veckan. Nu ska jag äntligen ta tag i att köpa nya träningsskor så jag kan delta i motionspass istället för att bara gå i gymmet och dra i vikter och stå på cross-trainern. Pass är ju skitkul.
Så småningom ska jag ju få träffa dietisten på SCÄ och tills dess så gör jag så att jag känner mig så trygg som möjligt, utan att gå in på någon diet. Jag ska ju inte göra så mer.

I helgen har jag ett riktigt lyxproblem. Jag är bjuden på tre fester på samma kväll och vet inte alls hur jag ska vrida och vända mig. Det enda jag vet är att jag inte har råd att lägga ut en massa pengar och jag vill inte inte inte dricka en massa. Förra helgens sjöslag har verkligen lämnat mig i ett tillstånd av den klassiska jag-ska-aldrig-mer-dricka-sjukan. Fyfan. Förra helgen var riktigt illa, men så var jag i ordentlig oblanas också. Shit, det var inte bra dagar. Men så kom måndagen och mitt nya jobb och bara vände allt. Och på måndag ska jag dit igen. Jippie!