Tillbaka!
Wow, vad länge sen det är sedan jag skrev!
Jag minns mina dagboksskrivande dagar och att jag oftast, eller enbart, skrev när jag mådde dåligt. Med bloggen verkar det vara lite tvärtom, det är som om jag inte har kraft att trycka ner en enda tangent under de pissiga dagarna.
Så ja, ni har förmodligen räknat ut det - det har varit en riktigt jobbig period. Detta av en hel massa anledningar antar jag, men igångsättandet av behandlingen måste ju toppa listan.
Det värsta är att jag har gått upp tre kilo sedan behandlingen började och min behandlare hjälper mig inte alls. Jag önskar att hon sa saker som att "det är normalt" eller "det här är onormalt, få se vad vi ska göra åt det", hon säger ingenting! Jag har varit i kontakt med chefen och jag ska få byta. Känner mig väldigt otrygg med henne. Alltså, det är ju lite mer komplicerat än vad jag har uttryckt här, jag tycker att personkemin suger och jag känner ingen som helst tillit till varken henne eller processen och det torde väl vara en förutsättning?
Just nu vill jag bara skriva in mig på viktväktarna och springa till gymmet samtidigt! MEN, jag vill faktiskt inte kräkas. Jag har inte kräkts sedan i november! Är inte det fantastiskt? Jag är fet och uppblåst, men jag har i alla fall inte maratonhetsätit eller kräkts och det måste ju vara en seger.
Men som sagt, om jag inte är vansinnigt upptagen med något så tänker jag på hur jag ska gå ner i vikt igen hela tiden. Alltså hela tiden. Det är ju här en bra behandlare borde komma in i bilden. Någon som lugnar ner mig. Jag tänker så mycket på om jag kommer att gå ner mina kilon igen, när får jag börja ha som mål att bli smalare igen? Eller får jag aldrig det mer? Det känns som jag aldrig får svar ordentligt. Bah!
Jag önskar mig en vägledare. Någon som kan hjälpa mig att se det långa perspektivet och hjälpa mig att känna tro på en frisk framtid med en kropp som jag är tillfreds med.
Jag minns mina dagboksskrivande dagar och att jag oftast, eller enbart, skrev när jag mådde dåligt. Med bloggen verkar det vara lite tvärtom, det är som om jag inte har kraft att trycka ner en enda tangent under de pissiga dagarna.
Så ja, ni har förmodligen räknat ut det - det har varit en riktigt jobbig period. Detta av en hel massa anledningar antar jag, men igångsättandet av behandlingen måste ju toppa listan.
Det värsta är att jag har gått upp tre kilo sedan behandlingen började och min behandlare hjälper mig inte alls. Jag önskar att hon sa saker som att "det är normalt" eller "det här är onormalt, få se vad vi ska göra åt det", hon säger ingenting! Jag har varit i kontakt med chefen och jag ska få byta. Känner mig väldigt otrygg med henne. Alltså, det är ju lite mer komplicerat än vad jag har uttryckt här, jag tycker att personkemin suger och jag känner ingen som helst tillit till varken henne eller processen och det torde väl vara en förutsättning?
Just nu vill jag bara skriva in mig på viktväktarna och springa till gymmet samtidigt! MEN, jag vill faktiskt inte kräkas. Jag har inte kräkts sedan i november! Är inte det fantastiskt? Jag är fet och uppblåst, men jag har i alla fall inte maratonhetsätit eller kräkts och det måste ju vara en seger.
Men som sagt, om jag inte är vansinnigt upptagen med något så tänker jag på hur jag ska gå ner i vikt igen hela tiden. Alltså hela tiden. Det är ju här en bra behandlare borde komma in i bilden. Någon som lugnar ner mig. Jag tänker så mycket på om jag kommer att gå ner mina kilon igen, när får jag börja ha som mål att bli smalare igen? Eller får jag aldrig det mer? Det känns som jag aldrig får svar ordentligt. Bah!
Jag önskar mig en vägledare. Någon som kan hjälpa mig att se det långa perspektivet och hjälpa mig att känna tro på en frisk framtid med en kropp som jag är tillfreds med.
Kommentarer
Postat av: Bundle
Hej, har faktiskt undrat vart du tagit vägen. Tråkigt att du inte mått så bra, men du är ju jättstark som inte har kräkts på så himla länge, det ska du vara stolt över. Det tar nog ett tag innan kroppen hittar tillbaks till sin biologiska vikt när man börjar äta enligt schemat, men jag har full förståelse över känslan. Skriv dock INTE in dig på viktväktarna, däremot är det nog bara bra att träna lite, men med sunt förnuft om du förstår hur jag menar, så det inte blir överdrivet. Det är ju lätt hänt om man hela tiden tänker på att gå ned i vikt. Gott Nytt År! 2010 ska vi bli fria ifrån ÄS, eller hur?! Kram!
Postat av: Nabis
Tack för att du skriver. Och JA! I år ska vi bli friska. Och du ska få ett fantastiskt litet barn att ta hand om. Mysigt!
Trackback
