Hetsätning i artikel
Idag när jag gick in på viktklubbs sida för att börja registrera min frukost så möts jag av en artikel om hur motion kan hjälpa mot hetsätningar. Är det någon mer än jag som blir förvånad? Det talades inte om ätstörningar alls, bara om hetsätningar. Jag fick känslan av att det behandlades med en jätteskön och avdramiserad ton. Som att det är vanligt. Och inte så himla skamligt.
Jag vet ju inte hur det är med er, men jag har alltid skämts mer över hetsätningarna än över att jag kräktes. Förmodligen har det att göra med att det är "fint" att försöka bli smal och "fult" att stoppa i sig en massa kalorier. Och här så tog de ut monstret i solljuset! Bara sådär!
För mig var det skönt. En lättnad. Ämnet behandlades så himla praktiskt och rakt. De skrev om att när de här impulserna kommer så kan träning en bra väg ur det. Inte alltid en lösning för ätstörda, men så var det inte heller ur de ätstördas synvinkel (fast det kan man ju diskutera vidare... Hur "friskt" är det att hetsäta liksom...). Jag tyckte hur som helst att det var uppfriskande och avdramatiserande.
Nu när jag läser igenom vad jag har skrivit så kommer nya tankar. Kanske behandlade de ämnet något respektlöst? Kanske är det käpprätt åt h*lvete att rekommendera motion när man vill hetsäta då motion "minskar hungerskänslorna". För aptit ska man ha, och äta ska man. Jag vet inte. Men jag håller med om om att träning kan vara ett jättebra sätt att bryta fokuset på mat - att få något annat att tänka på, när man som jag är överfixerad.
Jag har nog inte riktigt tänkt klart över den här artikeln....
(senare: artikeln visade sig vara en del av en längre bloggserie där författaren var både nyanserad, kunnig och inkännande)
Jag vet ju inte hur det är med er, men jag har alltid skämts mer över hetsätningarna än över att jag kräktes. Förmodligen har det att göra med att det är "fint" att försöka bli smal och "fult" att stoppa i sig en massa kalorier. Och här så tog de ut monstret i solljuset! Bara sådär!
För mig var det skönt. En lättnad. Ämnet behandlades så himla praktiskt och rakt. De skrev om att när de här impulserna kommer så kan träning en bra väg ur det. Inte alltid en lösning för ätstörda, men så var det inte heller ur de ätstördas synvinkel (fast det kan man ju diskutera vidare... Hur "friskt" är det att hetsäta liksom...). Jag tyckte hur som helst att det var uppfriskande och avdramatiserande.
Nu när jag läser igenom vad jag har skrivit så kommer nya tankar. Kanske behandlade de ämnet något respektlöst? Kanske är det käpprätt åt h*lvete att rekommendera motion när man vill hetsäta då motion "minskar hungerskänslorna". För aptit ska man ha, och äta ska man. Jag vet inte. Men jag håller med om om att träning kan vara ett jättebra sätt att bryta fokuset på mat - att få något annat att tänka på, när man som jag är överfixerad.
Jag har nog inte riktigt tänkt klart över den här artikeln....
(senare: artikeln visade sig vara en del av en längre bloggserie där författaren var både nyanserad, kunnig och inkännande)
Kommentarer
Trackback
