Lilla Nabis - kämpar mot bulimin

Alltså, jag är så tröööööött på att kämpa med vikten. Jag bråkar och kämpar och krigar. Nu skiter jag i det här. Nu stannar jag där jag är. Om lusten/orken kommer tillbaka så kör jag väl ett race till, men faktiskt, nu skiter jag i det här. Jag väger fortfarande för mycket: 76-77 kg till mina 171 centimeter, men nu orkar jag inte mer. Jag vill inte banta eller dieta längre. Nu vill jag bara äta vanligt och träna för att må bra. Om det så innebär att jag inte går ner ett gram till.

Det är läskiga saker att skriva det här, och jag kommer säkert att ändra mig igen och igen. Men just nu, så vill jag faktisk inte mer. Och kanske är det inte så farligt att se ut som jag gör. Det hade kunnat varit värre. Jag ska istället försöka att tänka på det så lite så möjligt (lättare sagt än gjort) och leva mer. Inte äta en massa dumheter, men inte heller försaka sånt som ger mig glädje. Riktig glädje vill säga, ínte kompensatorisk glädje. Nu får det vara slutbantat. Jag ska försöka acceptera mig och tycka att det är okej att leva just just nu, som jag ser ut just just nu. Jag vill inte vänta med allt "tills jag blivit smal". Jag kommer aldrig att vara fakking smal. Jag är inte tjock heller. Jag tänker köra på att jag är "kurvig" :)

Om jag aldrig mer blir smalare än så här, så kanske det inte är en katastrof....