Framgång. Typ.

Även om jag hade en jättereaktion på mitt beslut att sluta banta så har det faktiskt gått bra.
Fine, jag köpte pillrena, och åt dem. Och gjorde mina fettreducerande behandlingar - utan resultat naturligtvis. Men sen, sen har det faktiskt lugnat ner sig igen. Visst, jag har absolut haft slängar av "hjälp-jag-måste-banta-tankar", men det stannar vid tankar (eller väldigt jobbiga tankar) och sedan har jag kommit på att hur fasen skulle jag orka banta liksom. Så jag har låtit bli.
Under den här tiden har jag varit viktstabil. Det är då och då stressande över att inte gå ner något i vikt, men jag måste lära mig att det vktigaste är att jag äter som folk gör mest och JAG GÅR INTE UPP I VIKT. Trots att jag slarvar och fånar åt en massa håll ibland, så lyckas jag tydligen hålla någon slags basnivå som är vanlig och mänskilg.
Jag försöker hålla mig till sex mål om dagen och träna ungefär tre gånger i veckan. På så sätt mår jag bäst.
Nästa steg har varit att väga mig mindre ofta. När det var som värst så vägde jag ju mig varje dag, såklart, Sedan fick jag ner det till några gånger i veckan, till en gång i veckan. Nu ska jag börja väga mig en gång i månaden. Nu när jag inser att jag faktiskt håller mig hyfsat stabil.
Jag har gett mig själv en två kilos dispens. Skulle det gå över det så måste jag ta mig i kragen, allt under det kan ju vara dagsform faktiskt!
Men det viktigaste av allt - och det som kommer att ta längst tid - är att separera min självkänsla från min vikt. Alltså HUR GÖR MAN?
Hjälp! Seriöst: hjälp! Är det någon av er som kommer någonstans med det där? Nåra tricks? Någon bok som hjälpte? Någon förebild? Var har fungerat för er?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0